nathaliestvillingblogg

Det är ytterst sällan vi kan gå på stan med tvillingarna och ingen kommenterar dem. Mig gör det inget att folk kommer fram och tycker de är söta eller ställer några frågor. Det är mest roligt att de är intresserade 🙂

Det som jag kan uppleva som jobbigt däremot är när folk pratar högt om dem bakom ryggen på en när man går. Vill de att jag stannar eller ska jag fortsätta gå? De pratar ofta så högt så jag tror det är menat att jag ska höra det, och det är ju aldrig något negativt som de säger såklart. Men ofta är scenariot att jag är ute och går och några tanter säger högt bakom mig ”Nej men titta, det är tvillingar. Gud vilka söta” Vill de att jag stannar då och tittar bak på dem och säger något? Men vad säger man? Jag brukar fortsätta gå och vill de att jag stannar får de väl säga det då, men det känns också knepigt på något sätt.

Det andra som jag tycker är lite…fult? Det är när föräldrar tvingar sina barn att titta på tvillingarna när det egentligen är föräldern själv som vill titta på dem. Det har hänt flera gånger att en mamma eller pappa plockar upp sitt barn och säger ”Titta Anna, det är tvillingar” och trycker dit barnet. Barnet bryr sig inte det minsta och vänder bort huvudet och vill titta på något annat. Ursäkta, men mina barn är inte några zoo-djur har jag sådan god lust att säga men det känns ju ganska taskigt. Alla dessa människor vill ju väl, men jag tycker man kan börja prata med mig först och kanske fråga något innan. Inte bara helt plötsligt trycka upp en unge i mina barns ansikten och säga ”Titta!”