nathaliestvillingblogg

Vi kom hem riktigt sent igår. Det blev nästan 8 timmar från att vi åkte till att vi kom hem.

14:30 hade vi tid på vårdcentralen och läkaren tittade och lyssnade på Vincent, men kunde inte säga att de lät dåligt. Han hörde dock hur han lät ansträngd när han andades och nästan som att han var andfådd, så därför skrev han en remiss till barnakuten i Sundsvall.

Vi åkte direkt dit och kom fram vid 15:30. Vi fick vänta en stund innan de tog syresättning, temp och vikt. De meddelade oss sedan att de stängt barnakuten nu och att vi istället skulle få bege oss mot akuten. Så efter ett litet stopp för att köpa något att äta så var vi framme där och lämnade de papper vi fått från barnakuten.

Sen började väntandet. Herregud vad vi fick vänta. Folk kom och gick men vi fick inte ens träffa en läkare. Vincent sov nästan hela tiden vi var där och han hade sovit mestadels under hela dagen. Vilket är väldigt ovanligt för just honom, han som annars är en energiknippe.

Lucas som var piggare var det svårare att underhålla. Stackarn blev ju döless av att inte kunna röra sig ordentligt.

Efter ca 3 timmar blev det våran tur. Läkaren konstaterade samma sak som på vårdcentralen. Inga problem med lungor eller luftvägarna längre ner, vilket han också förklarade var orsaken till att inhalatorn inte fungerat. Den är tydligen bäst till för om problemen sitter långt ner och inte i de övre luftvägarna. Han sa också att han hörde att andningen var ansträngd men att de berodde på en virusinfektion i de övre luftvägarna, också kallad falsk krupp. Eftersom han hade blivit så påverkad utav det så tyckte han att Vincent skulle inhalera adrenalin istället och även få kortisontabletter. Så efter en liten stund kom en sköterska med det och de gick fint att ge honom. Kortisontabletterna sa dem att de kan påverka hans tillväxt litegrann under de närmaste veckorna men att de annars bara var bra om han fick det.

Redan efter att han inhalerat adrenalinet så märktes de att hans hosta avtog lite.

Vi åkte hem och läkaren sa att de skulle bli bättre inom två dygn annars skulle vi söka igen.

När vi kom hem där runt 22:30 hade vi en väldigt glad och sprallig pojke. Så skönt att se hans riktiga jag igen! De fick lite mat och sedan var de dags för sängen. Och som de sov sen! Inte ett enda pip från dem på hela natten! De sov helt utan napp och vaknade inte att de ville ha den heller. Det behövde vi alla efter de senaste två nätterna!

Och idag vaknar vi med en Vincent som är sig själv igen. Han hostar, men inte lika ofta och kraftigt, och han får behålla den mat han äter 🙂