Den här veckan har jag börjat jobba igen och inte vilka pass som helst, utan jag har kvällspass och helg. Jag hinner bara träffa pojkarna på förmiddagarna innan jag lämnar dem på förskolan. Men vi gör det bästa av situationen ändå men nog kan de driva mig till vansinne på mornarna och herregud vad dom kan vara uppe i varv. Då är jag extra glad att vi bor som vi gör, för då är det bara att klä på dem snabbt och gå ut 🙂
Innan vi gick ut:
Och efter:
Den där stenhögen är en ny favorit här hemma som de ska klättras på hela tiden. Mamman får stå med hjärtat i halsgropen och se efter vart de sätter fötterna.
Lämningarna på förskolan den här veckan har inte alls varit en dans på rosor och bägge två blir riktigt ledsna och klamrar sig fast vid mig. Idag var lämningen extra jobbig då ingen ur personalen kom och hjälpte mig och där stod jag med två barn skrikande vid mina ben. Man vill ju inte bara lämna och gå heller, utan faktiskt se till så någon kommer och leder dem till något roligt. Ju längre jag stannar så blir det värre och värre också, så man vill ändå säga hejdå och förklara att man kommer tillbaka ganska snabbt.
Hur som helst så löste det sig idag men det kändes inte bra i hjärtat att lämna två ledsna barn.
Imorgon är jag i alla fall ledig så då har vi hela dagen tillsammans 🙂
Senaste kommentarer