Den första tiden av min graviditet mådde jag illa i princip varje dag. Jag kunde inte äta saker som luktade något och stekos ska vi inte ens tala om! Min sambo fick en tid stå för väldigt mycket av matlagningen hemma, medans jag under tiden sov i soffan. För tröttheten slog ut mig flera gånger och jag kunde sova både under lunchen och somnade för natten runt kl 19-20.
Jag började även tidigt att känna av fogarna och de gjorde det inte lättare att försöka träna under tiden heller, något som jag gärna annars hade velat göra. Men en promenad och sedan var kroppen slutkörd i flera dagar efteråt. Foglossningsbälte hjälpte inte heller.
Det var väl i vecka 20 någonstans som jag kände att de vände med illamåendet och tröttheten. Det var den där gyllene tiden alla hade pratat om, men för mig blev den kortvarig. Runt vecka 24 kom tröttheten tillbaka och lite av illamåendet. Jag antar att den lär hålla i sig hela vägen tills kidsen kommer men nu har jag i alla fall lärt mig hur jag ska äta och när jag måste sova för att det ska bli så bra som möjligt så det är inte alls lika farligt som det var i början och det är ju skönt!
Magen i vecka 18
Senaste kommentarer