En vanlig morgon blev det här, men efter lunch tog vi en promenad. Vi skulle ha en playdate med två mammor och deras bebisar. Dock kunde inte jag stanna så länge eftersom grabbarna var gnälliga och ledsna. Det är så svårt att veta hur man ska göra i vid de där tillfällena. Man blir som maktlös när de inte kan leka själva och båda behöver uppmärksamhet. Det är jobbigt att ha två, det är de verkligen, men samtidigt vill jag inte begränsa mig heller och bara sitta hemma tills de blir större heller. Jag vill klara det själv och känna att jag kan göra allt som en person som har ett barn kan göra, men när en stortjuter och man får sitta med den i famn medan man kastar i sig fikat och så börjar den andre också bli less, ja då är de inte lätt.
Jag packade ner dem i vagnen och gick hem efter en stund. Väl hemma åt de och sedan var de som att ingenting hade hänt. Jag däremot kände mig helt uppgiven och ledsen över att de är tillfällen som dessa som gör att man inte känner att man räcker till.
Skulle någon ha sagt till mig just då att ”Jag vet hur de känns, det är tätt mellan mina barn” så vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Nej det är INTE samma sak. Det kan också vara utmanade, men absolut inte samma.
Nä, den här dagen stryker jag ett streck över och så laddar jag om till imorgon.
Godnatt!
Precis som Josefin brukar jag aldrig kommentera, men nu kände jag att det var dags. Du gör det verkligen helt otroligt bra. Jag tycker ofta att det kan kännas övermäktigt med bara en bebis att hantera, planera, gissa sovtider med mera. Att ha två är nog inte ens dubbelt så jobbigt utan snarare tre gånger så besvärligt eftersom de antagligen både väcker och ”triggar” varandra också.
Modigt att du vågar skriva om både det positiva och det negativa med mammalivet. Att ha barn är fantastiskt, men det är också slitigt emellanåt.
Jag tycker att du verkar så härligt positiv även i vad som tycks vara en påfrestande tid. Vilken ynnest för dina fina grabbar att få ha en sådan mamma.
Vad glad jag blir att ni kommenterar! Det värmer oerhört med dina fina ord 🙂
Ja jag tycker det är viktigt att visa, att det inte alltid är guld och gröna skogar. Jag läser så många mammabloggar där allt verkar vara så himla toppen och på rosa moln hela tiden, när alla vet att de inte alltid faktiskt är så 😉
Tusen tusen tack! Ha en underbar dag fina du 🙂 <3
Precis som Josefin brukar jag aldrig kommentera, men nu kände jag att det var dags. Du gör det verkligen helt otroligt bra. Jag tycker ofta att det kan kännas övermäktigt med bara en bebis att hantera, planera, gissa sovtider med mera. Att ha två är nog inte ens dubbelt så jobbigt utan snarare tre gånger så besvärligt eftersom de antagligen både väcker och ”triggar” varandra också.
Modigt att du vågar skriva om både det positiva och det negativa med mammalivet. Att ha barn är fantastiskt, men det är också slitigt emellanåt.
Jag tycker att du verkar så härligt positiv även i vad som tycks vara en påfrestande tid. Vilken ynnest för dina fina grabbar att få ha en sådan mamma.
Vad glad jag blir att ni kommenterar! Det värmer oerhört med dina fina ord 🙂
Ja jag tycker det är viktigt att visa, att det inte alltid är guld och gröna skogar. Jag läser så många mammabloggar där allt verkar vara så himla toppen och på rosa moln hela tiden, när alla vet att de inte alltid faktiskt är så 😉
Tusen tusen tack! Ha en underbar dag fina du 🙂 <3
Jag har aldrig kommenterat på en blogg förut men kände att jag ville ge någon form av pepp. Jag har följt din blogg sedan jag själv fick barn (4 månader) och är väldigt ofta imponerad över hur du verkar lösa din vardag med två små. Jag själv har bara en (tack och lov känner jag ofta) och som dessutom är ganska tillfreds med tillvaron och oftast inte så krävande, ändå känner jag ofta att jag inte räcker till. Jag förstår att man på något sätt löser ”det man får” oavsett om det handlar om kolikbarn, tvillingar eller vad det kan vara men jag är oavsett mycket imponerad över hur de som har ”det värre” än jag hanterar det och dessutom gör det med ett leende.
Vet egentligen inte vad jag vill säga med denna långa kommentar men någon form av att jag förstår att det är svårt och heja dig! ????
Men åh, tack snälla! Vad glad jag blir av din pepp 🙂 Tusen tusen tack! 🙂
Jag har aldrig kommenterat på en blogg förut men kände att jag ville ge någon form av pepp. Jag har följt din blogg sedan jag själv fick barn (4 månader) och är väldigt ofta imponerad över hur du verkar lösa din vardag med två små. Jag själv har bara en (tack och lov känner jag ofta) och som dessutom är ganska tillfreds med tillvaron och oftast inte så krävande, ändå känner jag ofta att jag inte räcker till. Jag förstår att man på något sätt löser ”det man får” oavsett om det handlar om kolikbarn, tvillingar eller vad det kan vara men jag är oavsett mycket imponerad över hur de som har ”det värre” än jag hanterar det och dessutom gör det med ett leende.
Vet egentligen inte vad jag vill säga med denna långa kommentar men någon form av att jag förstår att det är svårt och heja dig! ????
Men åh, tack snälla! Vad glad jag blir av din pepp 🙂 Tusen tusen tack! 🙂
Jag har inga barn, så förstår inte alls hur det är. Men du är min idol, en riktig powerwoman som klarar allt du ger dig fan på. Du är grym! <3
Miss u at weeerrrk, btw.
Men åh fina underbara du! ❤ Tack! Nu blev de här dagen genast mycket bättre ?
Miss you too! Gästspelar nog lite framöver ?
Kram!
Jag har inga barn, så förstår inte alls hur det är. Men du är min idol, en riktig powerwoman som klarar allt du ger dig fan på. Du är grym! <3
Miss u at weeerrrk, btw.
Men åh fina underbara du! ❤ Tack! Nu blev de här dagen genast mycket bättre ?
Miss you too! Gästspelar nog lite framöver ?
Kram!
Kram.?
Kram! ?
Kram.?
Kram! ?