nathaliestvillingblogg

I Vi började dagen igår med att ta en promenad ut på stan för skyltsöndag. Det blåste storm och var kallt så vi var inte där länge utan gick hem nästan direkt.

Vi tog en adventsfikat hemma och tände de första ljuset. Och jag måste bara rekommendera Morbergs glögg! Det är den på 2,2% alkohol och den var verkligen smaskens!

Senare på kvällen tyckte både jag och sambon att grabbarna började bli mer och mer snuvig. Man hörde liksom att de rosslade långt ner och de gick inte att få upp något med näsfridan. De hade ingen feber men ändå en förhöjd temp och de hade ätit någorlunda bra, men eftersom de är född för tidigt och därmed tillhör en riskgrupp så ringde jag 1177 för råd. Efter att ha förklarat läget så tyckte hon att någon borde kika på dem. Klockan var strax efter 20 och pojkarna hade redan lagt sig, men det var bara att ta upp dem och sätta på dem overaller och åka iväg. Vi fick komma in rätt snabbt ändå där på akuten och de kollade andningsfrekvensen och de tog temp, sedan fick vi ett rum för att vänta på läkaren.

Två pjamaspojkar i väntan på läkaren

Det visade sig vara samma läkare som vi träffat tidigare på neonatalmottagningen så de kändes tryggt och bra. Hon hann bara sticka in huvudet så ringde de på henne och hon var tvungen att springa igen, men hann i alla fall säga innan att de skulle komma och ta prov för RS och infektion.

Vi väntade och väntade och till sist kom dem och tog de där provet. De stoppade ner en slang i näsan och sög upp snor som de sedan skickade på analys. Sedan fick vi vänta, och vänta och vänta. Efter 2 timmar är mitt tålamod som bortblåst och jag ringde på klockan. När sköterskan kom frågade jag hur länge de vanligtvis tar innan man får svar på proverna. ”En timme max” sa hon. ”Eh va? Vi har väntat 2 timmar?!”

Hon sprang iväg och kort efteråt kom läkaren igen och sa att de här var en av hennes mest hektiska dag på väldigt länge och att de var därför vi fått vänta så mycket. Proverna visade inget i alla fall men hon ville ändå kolla på dem. Vi var ju dock inte så prioriterade eftersom de fanns andra som behövde snabbare vård än oss, och de förstår jag ju. Strax efter 02 kom hon tillbaka och kollade på pojkarna och kunde konstatera att de inte var något tokigt med dem, utan bara en förkylning. Hon hittade dock en blåsa i örat på Vincent som hon skulle ta upp med en kollega dagen efter, så troligtvis blir vi kallade till någon öronspecialist. Man undrar ju vad de kan vara för något?

Så visst, det var ett evigt väntade och vi kom inte i säng förens klockan 03 men det var verkligen värt att få veta att de inte hade RS men nu är man ju orolig för den där blåsan istället! Jag hoppas vi blir kallade snart så vi får svar.