En argbigga och en skön promenad
Jag vet inte om jag berättat att jag under graviditeten började med att säga åt personer som jag tyckte gjorde fel? Jag har väl egentligen aldrig varit rädd för att säga åt folk, men under graviditeten växte det fram ett mer irriterat jag. Jag sa inte till lite försynt utan då struntade jag fullständigt i om jag lät arg eller inte. Ett exempel är att jag sa åt en ung kille som hade brutit benet att han faktiskt inte fick röka PRECIS utanför entrén till sjukhuset. Det satt en skylt om rökning förbjuden ovanför hans huvud. Han satt i en rullstol för de brutna benet, så han hade inte ens behövt hoppa på kryckor för att komma lite längre bort!
Eller den gången jag ringde till restaurangen under mitt jobb och klagade på att deras personal stod och rökte vid luftintaget så att det luktade rök inomhus för mig.
Hur som helst så har de här följt med nu även efter graviditeten, och idag kom argbiggan fram igen. Ni vet kranen som läcker som jag skrev om? Den är fortfarande inte lagad! Jag har ringt flera gånger och det har alltid varit någonting som gjort att de inte har kunnat komma, det retade mig något fruktansvärt!
Det senaste jag hörde var att vaktmästaren skulle komma idag men vid halv fyra hade han fortfarande inte dykt upp. Så jag ringde igen och den här gången var jag inte så trevlig. Jag förklarade att jag har tvilllingar och måste diska flaskor flera gånger om dagen och att jag nu i två veckors tid har fått göra det inne på toan! Det var helt enkelt oacceptabelt. Det slutade med att fastighetsägaren skulle fixa dit vaktmästaren på en gång, men efter ett tag ringer vaktmästaren upp och säger att det är hans första dag och att han inte fått några verktyg än. Eh nähä?! Som tur var så var det här en väldigt trevlig man så jag kunde inte vara sur längre, han skulle i alla fall komma i morgon.
Efter det här kände jag att en promenad skulle sitta fint. Solen sken och färgerna nu är ju så fina. Så på med kläderna på barna och ut de bar! Att man inte kommer ihåg hur de kändes att ligga i vagnen. Önskar nästan de fanns en vuxenvagn. Då hade ju sambon kunnat dra omkring mig i den! Haha 🙂
