Vid lunch kom sambon hem från jobbet och följde med till sjukhuset. De behövs bägge två när man ska iväg så där.
Vi kom i tid men det var ändå lite på håret. Vi möttes av en sköterska och två sjukgymnaster. Sjukgymnasterna gick igenom motoriken och kollade om de satt, stödde sig på benen och kunde greppa bra. De kollade även alla leder och huvudformen. Allt var toppen! De fick väl godkänt och de tyckte vi hade två riktigt starka killar 🙂 Roligt att höra! Den ene sa även att de kanske till och med låg lite före sin korrigerade ålder och att de troligtvis inte alls var långt borta för dem att börja krypa. Det ser jag fram emot! Nu blir de mest irriterade över att de inte kommer fram till den leksaken de vill ha och ligger och sträcker sig så mycket de kan innan de blir less och skriker. Många säger dock att när de väl börjar röra sig framåt så kan man inte förstå hur man ens längtade till det 😉 Så vi får väl se 🙂
Sedan skulle läkaren komma, men hon hade fullt upp med annat så vi fick vänta en evinnerlig tid innan hon kom. Pojkarna hann äta mellis och bli otåliga innan hon äntligen kom. Hon lyssnade på deras hjärtan och gjorde en allmän kontroll bara. Vi pratade lite om deras matrutiner och hon var mycket nöjd med hur de åt. Pju! Jag som stressat över det!
Hon bokade inte in någon kontroll vid 10-12 månader som de brukar vara, utan hon var så nöjd att vi inte behövde komma tillbaka förens de är 18 månader korrigerat. Då ska de kolla om de kan gå och prata 🙂
Vi kom hem till middagstid och jag släppte bara av alla grabbar hemma och åkte på affären. Där mötte jag upp min pappa som sedan följde med oss hem och åt middag.
Pojkarna fick nya nappar och deras favoritklämmisar av morfar 🙂
Senaste kommentarer